Har flera gånger fått kommentarer hur jag orkar träna så mycket och att jag är träningsnarkoman och liknande. Och det skulle jag nog säga att jag är, jag har blivit beroende av att träna och har jag en vilodag eller en dag jag inte har tid att träna klättrar jag halvt på väggarna. men de senaste åren har det inte alltid varit såhär lätt. Detta för att jag inte har haft någonstanns att ta mig när jag ska träna. de gångerna jag har försökt hemma har jag tappat intresset efter någon vecka. Sen har jag inte haft några särskilda mål heller.

 

Mål är jag något jag tror man måste ha för att kunna hålla motivationen uppe, både kortsiktiga och långsiktiga. Som ett av de långsiktiga målen jag har är att kunna springa en mil utan att stanna. Det har jag som mål om ett halvår för jag vet att det är något jag måste jobba sakta med för att inte paja mina knän helt.

Ett kortsiktigt mål  (typ) jag har är att kunna göra 20 ordentliga armhävningar på tå. Det är något jag inte kunnat gör a innan och axlar är den muskelgrupp jag har mest jobb att göra med. men jag har blivit grymt mycket starkare där också så snart så. 

 

ett annat mål jag har haft är att musklerna på armarna ska kunna synas ordentligt och det lyckas jag snabbt med när jag kommer igång och hårdtränar. men när jag har haft diverse uppehåll detta halvåret så har det gått sisodär men det är på gång.  såhär såg det ut igår kväll, helt okej efter att ha varit igång att träna hårt i två veckor efter ett skadeuppehåll om jag får säga det själv ;) såg även idag att ryggmysklerna börjar synas, glad tjej!