Oj Oj Oj, vart ska man börja. Igår var en sådandär awesome kväll man har lite svårt att smälta hur bra det faktiskt var. Lite för bra för att vara sant. Så grymt. Woaw.

Igår gjorde jag och syster min en roadtrip till Köpenhamn för att beskåda Marilyn Manson och Rob Zombie. Resan dit var hyfsat smärtfri, bara en liiiten snöstorm och en bilkö. Men vi kom dit och vi hitta rätt utan något större problem. När vi hade tagit oss in så var vi förundrade hur lite folk det var men det va inte så konstigt, det var nämligen 1.5 timme tills Manson skulle gå på scen. Men vi tog oss fram och hamnade tredje längst fram och så väntade vi... Blev ganska långtråkigt men det är tur att man har en smart telefon så det blev en del mobilspel spelade. Vet inte vem som hade tråkigast, jag som stog och spelade eller bruden jämte som stog och tittade när jag gjorde det. Men klockan singlade sig fram och klockan slog åtta. Det blev helt mörkt och man såg herr manson röra sig bakom det stora skynket som hängde framför scenen. Lite svårt att beskriva känslan av att veta att personen som man lyssnade på och dyrkade under hela högstadiet stog några meter från en. Mina förhoppningar var låga för jag vet att han spelning i Stockholm kvällen innan var värdelös och att han inte ofta gör bra spelningar. men woaw vad överraskade jag var. Publiken va astaggad och han var så bra. Underbar scenshow och man fick höra alla sina gamla favoriter. Jag var helt förundrad över hur bra det var. Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva om det, är ganska mållös över hela kvällen faktiskt. Setlisten var kanon och det märktes att han hade skoj på scen. Han log och såg verkligen ut att trivas. Trycket under sista halvan av konserten var riktigt hårt så det är inte så konstigt att man är aningen mörbultad idag..

Sen en halvtimme efter Manson var det dags för det vi var där främst för. Mr zombie. Rob Motherfucking Zombie. Såg honom på sweden rock förra sommaren men det var långt ifrån såhär bra. När inrott började och skynket som hängde för så släppte illamåendet och yrseln som hade infallit sig i pausen mellan. Stog bara och log och njöt. När sedan Herr zombie kom fram ur ett av alla moster som var med på scenen brast det helt. Kunde inte sluta hoppa och skaka på huvudet mitt. Systern min var precis lika lycklig ( om inte lyckligare faktiskt). Vi lyckades snabbt ta oss längst fram och ja.. har inte ord att beskriva hur grymt det var. Publikkontakten hela bandet har är helt underbart. De titta/pekar/räcker tunga åt en och anstränger sig verkligen för att se alla. Nä det är helt amasiiiiing. Vet inte hur jag ska beskriva det.. Inga ord är beskrivande nog för att förklara. Det var helt klart den bästa spelningen jag har varit på någonsin. Slår allt annat. Scenshowen, låtvalen, publikkontakten.. ja allt. Finns inget att klaga på. Vill skriva och hylla det så mycket mer men vet verkligen inte hur, inget duger.. Men det var så jävla motherfucking bäst! 

Enda minuset med kvällen var vissa i publiken som var helt väck och riktigt aggressiva. Både under Manson och Zombie stog vi jämte två slagsmål som väktarna fick bryta upp. Fast.. tack vare det andra så kom vi längst fram så lite bra var det.. Men är man så jäkla full har man inget långt fram och göra. Man ska inte ta sig fram och göra det genom att verkligen medvetet göra illa folk. Då förtjänar man fan att bli utslängd. Fine att folk vill fram och knuffas lite gör man alltid men att slåss, nein. Inte okej.